So much drama.

I kväll visade Malmö sig från sin sämsta sida. Ständigt skiftade vindarna riktning, men de var mestadels mot och sidovindar. Man kunde pressa ett kvarter fram i motvind bara för att nästan slås till backen av sidovinden som kastade sig fram ur sitt bakhåll när man nådde fram till husknuten. Benen kändes tunga och taxibilar tutade på oss.
Jag kände hur krafterna tröt i motvinden och började inombords anklaga mig själv för att ha cyklat för lite på senaste, att jag har negligerat min kondition.
Men tydligen var jag inte ensam om att ta stryk utav blåsten. Jens bröt med stelfrusna fingrar. Christofer bröt med spyan i halsen.
Efter att ha stärkt mig med en Brämmhults apelsinjuice kändes det hela dock lite bättre.
Resten av rundan fortlöpte smärtfritt fram tills dess att en dam i sin Renault valde att spontant tvärnita på öppen gata, vilket resulterade i att Joakim fick smaka nummerplåt.
Joakim verkade lite mör, men klarade sig utan några synliga skador. Hans DBS blev däremot tyvärr bragt om livet.
Första rejäla kraschen på en torsdagsrunda.
Under tystnad följde vi vår fallne kamrat hem.
Det är lätt att glömma mina vänner, men hur kul det än må vara att cykla så är det ingen jävla lek.